Caroline Strömqvist

Halloj! Ser att det blir allt glesare mellan gångerna jag skriver..

Klarade iallafall provet som jag skrev om i förra inlägget, WIN! Ordbajsade genom hela provet men det lönade sig visst, fick mer än godkänt så jag är supernöjd. Nu handlar istället hela veckan om bröstcancer, så jag hade tänkt starta på uppgiften redan ikväll eftersom jag kommer ha väldigt mycket att göra.

Fick nyss ett ryck och började städa upp köket, såg förjävligt ut och det vore ju liiiiite trevligare för andreas att komma hem till något annat än ett bomdnedslag (bortsett från resten av lägenhet) så nu är det äntligen gjort, var NÄSTAN roligt att diska, haha. När man har diskmaskin blir man ju lite bortskämd så jag passade på att diska lite istället för att slänga in allt i den. Har just hängt upp tvätten men nu har jag tvingat mig själv att sätta mig ner i soffan för min tidigare plan var somsagt att börja med uppgiften och det är bäst att jag håller mig till den.

 

Måste förövrigt få skriva av mig om min skräckupplevelse i helgen. Haft jobbarhelg och därmed sovit i Boliden i helgen, helt ensam eftersom mormor/morfar befunnit sig i Piteå. När jag vaknar på morgonen av att väckarklockan går igång brukar jag alltid ligga kvar en stund för att "vakna till". Ska dra till täcket föratt jag fryser och inser att påslakanet är trasigt. När jag tittar närmre på det inser jag att varenda sida är sönderrivet och går att vika ut till ett lakan. Förstår ju i paniken att det är jag själv som ådstakommit hela grejen (vem annars?) och då kan man ju undra vad jag mer hittat på under natten..

När jag berättade det för mamma tyckte hon att jag skulle uppsöka läkare och när jag pratade med andreas så tyckte inte han att det var någon big deal, haha. Mjah, jag är nog smått psyko ändå men sålänge det var en engångsföreteelse så tänker jag inte grunda så mycket mer på det.. Hoppas bara att jag ligger kvar i sängen och inte gör något hyss nästa gång jag drömmer något skumt!

Ny vecka och nya möjligheter, visst är det så man säger? Känner mig väldigt tveksam till det just nu. Den senaste veckan har präglats av stress och ångest. Känner att jag har alldeles för mycket och göra och alltför lite tid vilket brukar reslutera i att jag blir förlamad och gör istället ingenting. Har sedan förra skoldagen jobbat varenda dag och efter jobbet varit döslut eftersom min kropp inte velat samarbeta med mig på hela veckan och då har jag heller inte orkat plugga speciellt mycket till provet som vi har imorgon. Så fort jag öppnat boken har jag i princip somnat så än har jag inte lärt mig mycket.

Idag är sista dagen och nu är jag superstressad och då lär jag mig verkligen ingenting.. Har tänkt försöka dona på med annat ett tag nu sen ge det ett sista försök. Det får gå som det går, och den stora redovisningen skiter jag totalt i till imorgonbitti.

 

Mina tankar snurrar på helt andra ställen just nu, jobb och skola är det sista jag är fokuserad på just nu.

Ska försöka få tag i vårdcentralen nu sen fixa disken.. Hörs!